Herre, mina fiender är många!
Många reser sig mot mig.
Många säger om mig:
»Han får ingen hjälp av Gud.«
Men du, Herre, är min sköld och min ära,
du är den som ger mig seger.
Jag ropar högt till Herren,
och han svarar från sitt heliga berg.
Jag lade mig ner, jag sov,
jag vaknade – Herren stöder mig.
Jag fruktar ej för de tiotusen,
som ansätter mig från alla håll.
Herre, grip in! Rädda mig, min Gud!
Du slår mina fiender på käken,
du krossar de gudlösas tänder.
Hjälpen kommer från Herren.
Ge välsignelse åt ditt folk!
(Psaltaren 3)
När jag var en liten flicka fick jag inte den hjälp jag behövde. Som barn visste jag inte om att jag kunde be Gud om hjälp. Ingen hade introducerat mig för honom, den villkorslösa kärlek som är större än allt jag hade kunnat föreställa mig. Större än alla livets omständigheter, vilka de än är.
När jag nu sitter på uteplatsen i den allra första riktiga vårsolen cyklar högstadiets barn förbi på väg hem från skolan och jag andas in den starka röklukt som kommer från grannen intill. Av flera skäl kommer jag nära barnet i mig, den lilla flicka jag en gång var som inte kunde välja varken sitt arv eller sin miljö. Hon liksom finns närvarande i luften och i stunden. Bland de barn och de vuxna som rör sig här, i ett område som liknar det jag växte upp i.
Som barn kallade jag inte dem för fiender, allt det sjuka och skadade i människorna jag hade omkring mig. Men i Bibelns värld tycks de ha fått det namnet, fiender, allt det som finns i oss människor som bryter ner och skadar andra människor.
Jag undrar om det är några alls eller många som säger om mig »Hon får ingen hjälp av Gud.« Jag undrar om det finns de som tänker så. Med oro för mig. Eller med hånfullt förakt. Och jag undrar om min resa antingen väcker tvivel på Guds goda vilja och kärlek hos de med en tro, eller kanske befäster tanken om att det inte finns någon Gud, att allt är upp till oss själva att skapa, hos de som inte har någon tro på Gud.
Men jag hävdar att "hjälpen kommer från Herren" och jag önskar Guds välsignelse över alla människor. För alla behöver vi gudomligt ingripande med jämna mellanrum i våra liv när tillvarons krafter tycks oss övermäktiga och omständigheterna är sådana att en enkel människa på egen hand inte kan klara av dem. Det finns en välsignelse som vilar över var och en av oss. Ett liv bortom det mänskliga arvet och miljön. I mitt fall har det livet ett namn, Sötnosen heter hon. Guds välsignelse över mig.
Guds frid till er alla,
תגובות