Inget bråk och inget skrik. De verkar lugna och stillsamma tillsammans. Så var det inte med hennes tidigare partner. Där uppstod endast kaos. Faran lurade ständigt runt hörnet. Det är skönt att se henne avslappnad. Jag undrar hur högt pris hon fick betala för sin frihet att älska den hon själv valt.
Jag synar relationer just nu. I sömmarna. Nitiskt. Som en sömmerska med djup passion och mycket kärlek för sitt arbete. Likt en yrkeskvinna som vill vara stolt över det färdiga plagget. De kläder jag ska begravas i och komma klädd i när jag en dag står ansikte mot ansikte med Gud.
Det är inte ett enkelt arbete. Jag har ingen annan erfarenhet av sömnad än syslöjdslektionerna i grundskolan, de nödvändiga lagningar livet lärt mig och de enkla gardinerna jag lärt mig att sy. Men en sak talar till min fördel, jag älskar det som är helt, rent, vackert och som är behagligt att bära.
Jag har insett att den enda söm som är stark nog att hålla samman min dräkt är Guds ande. Jag kan inte ta emot trådänden som en människa så generöst räcker mig och sy dessa sammanhållande sömmar med, för jag har insett att de sömmarna alltid går upp förr eller senare.
Inte heller kan min heliga livstråd användas för att laga hålen i en annan människas andedräkt eller sy samman andras brustna relationer till Gud, familj, partner eller vänner för jag måste förr eller senare klippa av tråden och använda den åt mig själv. Och hur väl jag än fäst min tråd så tycks det så att det hål eller den åskildnad som fanns innan jag satte mig att sy, den uppstår igen en kort eller längre tid efter att jag klipp av min tråd. Jag vet nu varför. Det är inte själva tråden som lagar och sammanhåller, det är livet som strömmar i tråden som kommer med den kraften.
Det är min kropp som snabbast kan berätta för mig när relationer är på väg att förändras. När det sker glidningar, när gränser förflyttas, när något nytt strömmar i den där tråden.
Jag upplever det som små sensationer, förnimmelser i min kropp. De är så pass skarpa att de sänder en signal till min hjärna som stannar upp, tar ett steg tillbaka och betraktar vad som just kom in i mitt system. Jag känner av ett skifte som i det allra första skedet endast sker på energinivå, men som kommer att ta fysisk form om jag agerar på något sätt.
Budskapen som min kropp snappar upp kommer alltid förpackade i orden som utgår från den andre människans mun. Jag känner skiftet som skett i den andre. När något inte längre utgår från samma plats i hjärtat som öppnade dörren för en relation.
Jag vet att jag kommer med en väldigt djup och stark närvaro. Jag vet också att andra människor ofta helt omedvetet lutar sig mot den om jag är kvar en längre tid. Den närvaron är Gud i mig, den är inte människan jag är.
Jag skulle kunna ge många exempel på detta i flertalet nära relationer, men jag tänker att jag ska ge er det senaste exemplet för där är det så tydligt.
Andrea Hylen frågade mig i slutet av förra året eller i början av detta år några gånger om jag hade lust att vara gäst i hennes podd "Carving a New Path". Jag sade att jag skulle tänka på det och återkomma när jag kände att jag hade något jag ville dela med andra. Det gick flera månader och först i våras sade mitt hjärta att det fanns något jag kunde ge av mig själv. Så jag föreslog en serie om tre avsnitt där jag berättade om mina 25 år ihop med Gud och hur relationen till Fadern, Sonen och den Helige Ande hade utvecklats under dessa år. Det skulle vara som att sammanfatta och sy ihop en era av mitt liv. Ett vittnesbörd där jag blickade tillbaka från den plats där jag nu befinner mig.
Hon sade jag till den idén och vi gjorde de tre avsnitten. Du kan titta på dem nedan.
Eftersom jag tycker om hela, rena, vackra och behagliga kläder satte jag mig häromdagen och sydde tre fina omslag till denna trilogi som kommer med en doft av Kristus i Marie.
I mig fann något mer som var redo att delas så jag berättade för Andrea att jag hade ytterligare ett förslag till en serie på hennes podd om hon ville ha mig som gäst i fler program. Det ville hon och jag presenterade "Unfolding the Gift from God". En serie vars namn kommer från min berättelse i antologin Sensual Voices: True Stories by Women Exploring Connection and Desire. Ett bokprojekt jag och Andrea ledde tillsammans och en bok som finns i två olika exemplar med nästan identiskt innehåll.
Det fanns fyra skäl till att jag ville ha en svensk version. 1. För att kunna trycka och sälja böckerna här hemma på samma sätt som de två föregående svenska antologierna. 2. Jag vägrar använda Amazon där Andrea säljer sina. 3. Jag ville ha ett förord av en man precis som i de två andra svencka böckerna. 4. Det estetiska för mig är lika viktigt som kvinnornas starka berättelser. Jag lade ner mycket tid och en hel del pengar på typsnitten, sättningen och foton av kvinnorna i inlagan av varje bok och varje omslag. Där skiljer vi oss åt, Andrea och jag. För mig finns ett efter bokprojekten. Det efter är boken. Och det är boken som lever vidare och kan delas med andra, därför är det viktigt för mig att jag är stolt över min sömnad och kan lägga fram plagget överallt. Och jag vill endast sälja något som är så vackert att jag själv vill ha det.
Jag tycker boken är superfin och jag lyckades övertala Andrea om att ha bilden av oss på omslaget. På de två tidigare hade jag de svenska deltagarna på omslaget. Det var omöjligt att ta en sådan bild till denna bok då medförfattarna fanns i både Sverige och USA.
Köp gärna boken av mig. Den finns under fliken Heal My Voice Sweden. Klicka på bilden som kommer du dit.
Jag älskar verkligen att samarbeta med Andrea och att samtala med henne är spännande och berikande. Hon är en härlig och inspirerande människa.
Nyligen spelade vi in det sjätte avsnittet i serien Unfolding the Gift from God. Temat var Home. När hon sade i början av sändningen att vi numera var mer som co-hosts satte hon ord på den glidning jag fick en förnimmelse av redan i avsnitt nummer två av denna serie.
Det är stor skillnad på att vara gäst och att vara co-host. Samtalet kan vara nästan detsamma på ytan, men energin i det osynliga är fördelad annorlunda. Som gäst lyssnar jag till värden och allt hon säger, men jag är inte mottagaren av hennes berättelse. Jag kommer som gäst för att dela med mig av något till henne och hennes lyssnare. Min berättelse står i centrum för vår reflektion.
Jag får syn på att vi i podcasten glider över i de roller vi har utanför podcasten. När vi samtalar på zoom tar vi emot varandra och delar om oss själva. Men när glidningen sker i serien med namnet Unfolding the Gift from God innebär det också att samtalet har en tendens att glida bort från Gud, från givaren av den gåva jag vill utforska i samtalet.
I nästa avsnitt vi ska spela in är Jesus gåvan. Det är bra. Det känns som att han kan återställa rätt energi och dynamik. Jag har inget emot att vara co-host med Andrea, men i denna serie har jag sagt ja till att vara gäst och kommer för att dela med mig av Guds gåvor till mig.
Också denna serie har jag sytt upp vackra kläder till så att man enkelt ska känna igen vilka videoklipp som hör samman med varandra. Detta är avsnitt sex. Du hittar alla avsnitt i denna serie på min Youtubekanal under spellistan Conversations with Andrea Hylen, och de fisnn på Andreas kanal där du även hittar andra podcastgäster.
Prenumera gärna på båda våra Youtubekanaler. Vi kommer med olika gåvor från Gud.
Gud i centrum, jag ser hur viktigt det är för mig att ha det så. Jag behöver det för min egen skull och för att andra också ska förstå att den närvaro som jag kommer med är från Gud. Den kontinuitet jag erbjuder på bloggen, de kläder jag syr till böcker och videoklipp, det osynliga stöd andra lutar sig mot när jag är närvarande, de djupa insikter jag delar med mig av, samt Sötnosen och Madame Ooh la la, allt kommer från Gud. Jag behöver upprepa det om och om igen så ingen gör sig några illusioner om att jag av mig själv kan frambringa allt detta och dessutom ofta med en oförskämd enkelhet. Jag vet hur beroende jag är av Gud. Varje dag. Varje andetag. Min sytråd är som glimmande guld, som finaste silke, för att min egen av enklaste bomull tog slut långt innan mitt liv nått sin ände. Så Gud gjorde som bara Gud kan, han fyllde min syrulle med sin sons tråd.
Tack Gud för den gåvan! Priset för min frihet har du betalt. Må jag förvalta den gåvan så väl att den inte bara förökar dina goda gåvor men också klär mig i en andedräkt som får dig att jubla när jag en dag kommer inför dig ansikte mot ansikte.
Till dig läsare vill jag säga: Tag vara på det liv du fått av Gud och börja sy upp de gåvor han nedlagt i just dig. Lita på att alla mönster finns i djupet av dig själv. I Jesu hand.
コメント