Barnen joggar förbi med lappar i handen. En vän kommer gående på andra sidan gatan efter ett besök hos handlaren. Den nye hundägaren i huset mittemot lockar sin lille valp med godis för att den ska röra sig framåt. Mina små ekar rasslar sitt "God morgon, Marie!"
Temperaturen har sjunkit från 30 till under 20 grader sedan igår. Solen håller sig lite i skymundan bakom molnen som samlar sig. Jag sitter med en tunn kofta över min klänning. Ännu några unga tonåringar springer svettiga förbi.
Natten kom med drömmar. Jag var tillbaka i mitt gamla hus på Sjövägen. I drömmen var hon endast mitt, men jag bodde inte där, jag höll på att renovera.
Och människor från det förflutna fanns med i mina drömmar. Både kvinnor och män. Ett kort tag höll en American Bully XL sina rosa käftar runt min hals, tyst och stilla utan att skada mig, innan jag blev fritagen av dess ägare och vaknade upp till denna nya dag.
Jag är hemma igen efter två personaldagar med mina nya arbetskamrater. Alla ord, all information, all mat, alla samtal och möten, alla naturupplevelser och allt annat gott får nu långsamt sjunka in över helgen innan jag har min första "vanliga" arbetsdag på måndag.
Det är nitton år sedan jag skrev på ett anställningskontrakt som innebar en fast lön och en specifik arbetsuppgift. Senast det hände var 2005 när mitt yngsta barn var tre år gammal.
Då som nu hade jag redan ett annat arbete när jag skrev under kontraktet. Idag driver jag eget företag som skribent och illustratör. Då arbetade jag sedan flera år som frilansande journalist och fotograf för Malmötidningen.
Det finns flera andra paralleller och det är lite som om mitt liv går i repris fast på en annan nivå där luften är högre och friskare. Kanske är det just så, att livet går i cykler och när en cirkel sluts lyfts vi upp på nästa nivå där verkligheten visserligen är densamma, men samtidigt är den tätare, djupare och högre. För Gud är inlemmad i vår kropp och vår vardag och det ändrar synen på livet och relationen till hela den levande tillvaron.
Ett barn har fötts. Inte då för två tusen år sedan. För ett par månader sedan. Jag för höra berättelsen igår av en skärrad farfar. Det är en tragisk historia. Det finns ingen vinnare i den. Inte än.
Endast en av alla de inblandade är oskyldig. Spädbarnet. Alla andra är delaktiga och har bidragit till den tragedi som nu utspelar sig.
Barnet kommer med en tyst bön till alla de inblandade familjemedlemmarna. "Tänk om. Välj om. Lämna den släktväg som lett fram till detta. Där alla är förlorare. Välj den väg som är kärlek så att det gamla onda slutar med mig och det nya goda börjar med mig. Där är vi alla vinnare."
En duva jagar ihärdigt bort en kråka under ekarna på andra sidan. De unga tonåringarna fortsätter att springa förbi. Jag ser kompassen som hänger runt den enes hals och kartorna den andre håller i sin hand. De tycks leta efter en station som är svårfunnen. De hjälper varandra hör jag, trots att det är mot reglerna. Vad säger det om oss vuxna i egenskap av lärare?
Allt detta sker medan brevbäraren lämnar ut ett paket i huset på andra sidan. Och när jag slår ett öga på mina pelargoner i blomlådan ser jag att hönsgödslet jag strödde ut, vattnet det fick och de härliga högsommardagarna vi nyss haft gjort susen. Kärleken har den inverkan på såväl blommor som människor. Kärleken får oss att växa och breda ut det goda och vackra.
Jag känner hungern i magen. En tallrik gröt med björnbärssylt börjar det bli dags för. Framför mig har jag en dag av praktiska saker som ska fixas. Uppdatera LinkedIn, Facebook och mitt CV. Vilket fackförbund tillhör en husmor i Svenska kyrkan?
Jag ska arbeta lite i mitt företag idag. Svara på mejl, teckna Sötnosen och se till att jag har en ny bakgrundsbild till mobilen nu när september väntar på sin tur.
Och jag ska arbeta i församlingen några timmar, fast hemifrån på min dator. Söka efter recept, planera den kommande veckans mat för både små, stora och tonåringar. Har du recept på smarriga soppor, bröd, kakor och tonårsrätter som tillagas i ugn är du välkommen att dela med mig av dem till mig? Skicka dem gärna via mejl till marie.eklipanovska@gmail.com
Det är fredag, men ännu sover Svenska kyrkans församling i Florida. Den Sötnosen nu är en del av. Om några timmar börjar de vakna upp. Tidsskillnaden är sex timmar. Då läser de morgontidiga kanske sitt församlingsbrev och möter däri Sötnosen. Lite senare kliver hon också ut på deras Facebook-sida så att alla som vill kan få träffa henne där. Du också. Här hittar du henne: https://www.facebook.com/SvenskaKyrkanFlorida
Jag är djupt tacksam för Guds kärlek och barmhärtighet! Tacksam också för alla hjälpsamma människor, för familj och vänner som visar mig vänlighet och omsorg. Tacksam för friheten och glädjen i mitt eget företag. Tacksam för mitt nya arbete med arbetskamrater och alla hungriga människor som väntar på att bli mättade.
Dessa har varit mina ledord sedan jag förstod hur skört livet är. Det är dem jag lever efter.
Sedan sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?«
(Matteusevangeliet 16:24-26)
Ta hand om dig!
Kram,
留言