Maries evangelium eller Marie f.Kr och e.Kr

Det har varit en välsignad vecka. Överflödande med goda nyheter, värme och vänliga ord. Överväldigande på ett behagligt sätt.

Den gamla Marie, Marie före Kristus, skulle ha listat allt det goda i punktform och i princip låtit det passera obemärkt. Men Marie efter Kristus förstår att de goda nyheterna är ämnade att delas med såväl familj och vänner som de som inte känner mig men önskar gott för världen. För glada nyheter, det är vad ordet evangelium betyder, är en värdslig angelägenhet i våra bistra tider.

Det är så mycket gott som hänt mig denna vecka att jag tänker portionera ut det i lite mindre bitar så att allt får sin välförtjänta uppmärksamhet. Delad glädje är dubbel glädje, det vet vi alla. Och delad glädje som handlar om Guds godhet och glädje är oändlig glädje.

Först vill jag berätta vad Gud sade till mig när jag var ute och promenerade med hundarna igår och lät ännu en av alla goda nyheter sjunka in.

Jag frågade: "Gud, hur skall jag tacka dig?"

Gud svarade: "Marie, det gör du redan."

Då grät jag, för jag visste att det var sant.

Ni har säkert läst om människor som ropat på Gud om hjälp när alla andra möjligheter att bli räddad är förverkade. Och att de lovat Gud att om han räddar dem undan döden skall de tillbringa resten av livet med att tjäna Gud. Det har handlat om både kristna människor som egentligen inte ägnat Gud någon större uppmärksamhet och om icketroende som ropat på Guds hjälp när allt hopp är ute.

När Gud räddade mitt liv var jag redan i en överlåtelseprocess. Min vilja att lägga hela mitt liv i Guds händer hade vaknat flera år tidigare. Jag hade lämnat ett äktenskap för att kunna följa mitt hjärta och leva i Guds kärlek. Jag hade sålt mitt hem och avsagt mig alla ekonomiska trygghetsnät för att kunna gå i Jesu efterföljd. Jag hade öppnat mitt hem för människor i andlig nöd och försökte efter bästa förmåga att tjäna Gud utifrån det jag hade att dela med mig av varje dag. Det var mitt sätt att tacka Gud för den kärlek han älskade mig med och allt vad den kärleken rymmer.

Med Gud och goda vänner är allt möjligt. Det vittnar mitt liv om.

Det är fredag idag. En alldeles speciell veckodag för mig. Sexton år har passerat sedan jag satt i min fina lokal under min ännu finare lägenhet på Strandgatan 10 på Limhamn. Jag hade startat eget företag, Själaglad. Året innan hade jag skiljt mig och köpt denna våning som var både vacker och fridfull. Jag hade barnen varannan vecka och plötsligt fanns det tid för mig själv att känna efter hur jag mådde, vad jag tänkte, kände, behövde och längtade efter. Idag vet jag att bakom allt det som jag vid den tidpunkten inte hade börjat reda ut fanns Gud. Min djupaste längtan var Gud, för i Gud fanns också mitt djupaste jag. Mitt sanna jag.

Det var där på Strandgatan de första trevande stegen togs till det vardagsliv jag idag har med Gud. Fredagarna var vår mötesdag, den dag jag avsatte åt oss, där vi samtalade med varandra om allt det jag nu hade börjat försöka reda ut i mig själv. Det var verkligen en enda röra, det vet jag idag.

Om fredagarna kom jag sedan att bjuda in till magisk morgon. I samma soffor som jag och Gud samtalade, mediterade kvinnorna ihop med mig. Det var grunden till de väldigt uppskattade meditationsgrupper jag sedan ledde under 14 år där jag erbjöd samma sak som jag själv hade fått av Gud, ett möte med honom och det egna inre livet. En möjlighet att reda ut den inre röran i närvaron av Guds kärlek.

Fredagarna har förblivit en helig dag för mig, en dag då jag alldeles särskilt tänker på och tackar Gud. Sedan flera år tillbaka är det därför också Sötnosens dag.

Idag skulle egentligen denna illustration av Sötnosen publicerats. Jag tecknade den för någon vecka sedan utan att ha någon som helst aning om vad de två vännerna ville berätta för mig. Nu vet jag vad den där duschen i bakgrunden handlar om. Jag är ganska säker på att Anden säger åt Sötnosen att hon ska gå dit och ställa sig under den. Det är en välsignad dusch. En magisk dusch. Ur den gyllene duschen strömmar Guds kärlek fylld av nåd. Anden visste vad Gud stod redo att ge oss. Och som vanligt är det Sötnosen i mig som lyssnar till och hör Andens röst långt innan sinne, själ och kropp förstår vad som är på gång.

Andens ord är skapande. Ord och handling är ett. Såsom Anden säger, så blir det. Denna vecka har jag stått i den dushen och låtit Guds välsignelse skölja över mig på alla möjliga sätt. Jag har inte brottats med Gud och tvingat honom att välsigna mig. Jag har bara gått dit Anden pekat och ställt mig där. Och jag har stått kvar utan att göra motstånd mot allt det goda Gud vill dela ut. Jag har låtit Gud ge mig inte bara vara jag själv anser att jag gjort mig förtjänt av, utan vad Gud vill ge mig. Tro mig, det är en gigantisk skillnad. Och jag vill stå där i den duschen och njuta av kärlekens strålar som strömmar över min kropp, in i min själ, mitt hjärta och mitt sinne. Jag förstår nu vad det innebär att ta emot Guds välsignelse med hela mitt väsen, att vara full av nåd.

Den första goda nyheten jag vill dela med er läsare av min blogg är att Sötnosen från och med idag veckopendlar till Svenska kyrkan i Florida. Just nu ligger de alla och sover däröver, men om ni kan hålla ut några timmar tills de vaknat och stigit ur sängen då kommer ni att finna Sötnosen här på deras Facebooksida: https://www.facebook.com/SvenskaKyrkanFlorida

I Florida arbetar numera Pierre Schelander som präst. Han var förut arbetsledande präst i min församling i Strandkyrkan. Det var Pierre som anlitade mig som skribent och illustratör för Bunkeflo Kyrkoblad. Jag skrev Porträttet och Sötnosen fick sin egen seriestripp i församlingsbladet. Det samarbetet inleddes 2020 och pågår än.

Svenska kyrkan i Florida är den yngsta utlandskyrkan och startade 2009. De har inget församlingsblad som de trycker och delar ut, istället sänder Pierre ut ett församlingsbrev till alla medlemmar varje fredag. Jag kan inte låta bli att dra en parallell till Paulus som skrev brev till olika församlingar. Och jag kunde inte låta bli att låna Paulus ord om Foibe när jag sände iväg den första illustrationen till Pierre i förrgår. "Ta emot hen­ne i Her­ren på ett sätt som an­står de he­li­ga. Hjälp hen­ne med allt hon kan begära av er. Hon har själv va­rit ett stöd för många, också för mig."

Sötnosen har varit ett ovärderligt stöd för mig och därigenom till alla de som står mig nära. Hon är och visar mig det barnaskap som Jesus har till Gud som allas vår Fader. Ett barnaskap som bygger på kärlek, att vi är älskade och kan känna oss trygga i den kärleken. En kärlek att lita på.

Sötnosen är en liten tecknad tjej på ytan, men med ett stort, ja nästan obegripligt budskap, hon förkunnar evangelium för mig, dig och alla som vill lyssna.

Så grattis till Sötnosen och till församlingen i Florida för att de nu får lov att dela med sig av Guds gåvor till varandra. Och grattis till mig och till Pierre som får fortsätta att utveckla vårt samarbete och tjäna med allt vad vi just nu har att tillgå. Vi är bror och syster i Kristus och ett sådant syskonskap igenkänns på kärleken vi visar varandra. Det är vad Jesus kallar oss till i Johannesevangelium 13:34-35. Något nytt. Något större. Något som liknar Honom.

Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.

I Youtube-serien Söndagarna med Jesus samtalar jag med min vän och broder i tro, prästen Berth Löndahl. Den serien ligger till grund för Sötnosens illustrationer som församlingen i Florida nu ska få njuta av. Jag kommer varje fredag att ge dem en bibelparafras i bild, en förenkling av den evangelietext som tillhör den kommande söndagen under kyrkoåret. Medmänniska är temat denna första vecka.

Under de fem år som Berth och jag spelade in Söndagarna med Jesus marinerades jag i kyrkoårets texter och få är de söndagar som jag missat en högmässa i kyrkan de senaste elva åren. Så källan Sötnosen hämtar ur är den kontinuitet med vilken jag ständigt fyller på mig själv med Guds ord samt Jesu kropp och blod i nattvarden. Det är viktigt att se den kopplingen, att av mig själv skulle Sötnosen inte finnas till. Jag låter mig ständigt befruktas av Anden genom Ordet och nattvarden. På det sättet fortsätter Sötnosen att bli till och utvecklas. Så nu har hon fått vingar och ska flyga mellan Malmö och Florida varje vecka. Det hade jag aldrig kunnat räkna ut när jag började teckna henne julen 2016.

I serien Söndagarna med Jesus hade jag besök av Pierre två gånger under påsken 2021 då vi samtalade om "Kristus är uppstånden" och "möte med den uppståndne". Så vi har haft en ömsesidig tilltro till varandra och vad Gud nedlagt i den andra.

Sötnosen - från Bunkeflostrand till Florida

Sötnosen var visserligen på besök i USA under ett helt år i On Purpose Woman Magazine. Lite som en tös på utlandsstudier. Men jag bad henne komma hem under sommaren så att hon fick ha sommarlov. Jag såg att hon höll på att förvandlas och ville ha henne nära mig då. Platsen i den tidningen överlät jag därför åt Madame Ooh la la. Hon passar som handen i handsken där med alla de andra fantastiska kvinnorna.

Igår slog det mig att Sötnosen är en liten kyrkflicka. Hon hör hemma i Svenska kyrkan. Hon är den där förstfödda som i Bibelns värld överlåtes till Gud för att tjäna kyrkan. Hennes uppgift är att förkunna evangelium, att komma med de glada nyheterna, att visa att man visst kan vara som ett barn och göra gott i världen. Hon befriar en människa i taget med Andens hjälp och vägledning. Den förste de två bästisarna tog sig an var jag. Den nästa kanske är du.

Tror du på vad jag berättar så gå in och följ Svenska kyrkan i Florida så du inte missar Sötnosens evangelium https://www.facebook.com/SvenskaKyrkanFlorida, om du nu inte råkar vara medlem i församlingen för då får du deras församlingsbrev och möter henne där.

Håll utkik! Flera goda nyheter kommer jag att dela med er. Ha en välsignad fredag!

Kram,