Solen står lägre på himmelen. Det är skuggorna från den lilla eken som skvallrar om det. Jag har ätit min morgongröt med hemmagjord björnbärssylt. Läst Stinissen, Eggehorn och Merton. Druckit ett glas kaffe med havremjölk. Kissat hundarna och gett dem mat.
I blocket med vita ark har jag skrivit ned morgonens funderingar med en penna jag tagit från min mamma. Om ett par timmar ska jag följa med henne till rehabträning och sedan städa hos henne. Det är en skön sensommardag här på uteplatsen. Emellanåt drar jag handen över lavendeln och doftar i min handflata. Helt på andra sidan uteplatsen hänger klasar med gröna tomater. De svarta skördade jag igår.
Jag tänkte dela en glad nyhet med er idag. För mig är den glädjande på flera sätt.
Ni som läser min blogg känner till att jag blev tillfrågad att illustrera en kristen barnbok tidigare i år. Att svara ja var ett stort steg för mig. Både författarens och mitt önskemål har varit att hitta ett förlag till boken. Om inte, trycks boken iallafall, så ut kommer den oavsett.
Nu har det ljusnat på förlagsfronten och det ser ut som om vi funnit någon som vill ge ut boken. Helt spikat vågar jag inte säga att det är, men det lutar åt det hållet. Jag är mycket glad och tacksam! Det är en välsignelse. Tack Gud!
Boken kan tyckas smal, att den talar till en begränsad läsekrets. Så ser inte jag på den. Liksom jag har slutat att vara människors plånbok där jag tror mig veta vad de har råd till eller inte, har jag slutat tänka att jag vet vad människor vill ha och behöver. Det är inte mitt uppdrag att begränsa tillvaron. Min uppgift är att tro på det arbete jag gör för Gud och att hjälpa till att sprida Jesu liv och kärlek. Om jag inte tror att Jesus är till för alla behöver jag sätta mig ner, göra en djup självrannsakan och fråga mig själv varför jag tvivlar på Gud.
Jag har insett att saker i tillvaron behöver tid att mogna och att jag behöver tid att mogna. Nu är både tiden mogen och jag mogen för det jag förut inte varit redo att tacka ja till.
För flera år sedan när jag hade kontakt med ett entusiastiskt förlag kring Sötnosen så frågade de mig om jag också var villig att illustrera andra böcker. Jag svarade nej, det kan jag inte, jag kan bara teckna Sötnosen. Så var det då. Sådan var jag då. Inte mogen för den sortens arrangemang, ett sådant samarbete med ett förlag. Nu är jag det. Nu har jag tecknat något annat än Sötnosen. Nu finns också Madame Ooh la la i en tidning och Sötnosen hittar vi numera i både Bunkeflo Kyrkoblad och hos Svenska Kyrkan i Florida.
Det är intressant att jag nu går bakvägen in till ett förlag. Jag har tecknat åt någon annan. Den personen har anlitat mig som illustratör. Förlaget som nu kanske ger ut denna kristna barnbok är det förlag jag från början ville ha till min Sötnosen. Vem vet, kanske är vi alla mogna nu. Kanske är tiden inne då allas mognad sammanfaller.
Jag ser framemot att hålla boken i min hand. Jag ser framemot att visa upp den för er alla. Jag är mogen för att också gå ut och tala om den. Nu är jag det.
Det är inte alltid vi förmår tacka ja till ett gott erbjudande. För mig har denna resa lärt mig att inte forcera fram något jag inte är redo för. Att jag säger nej, betyder inte att mitt nej är för alltid, inte att mitt nej inte nästa gång är ett ja om jag åter får frågan. Varsamhet har blivit mitt ledord. Att vara varsam om mig själv. Att inte tvinga mig att klara av något jag känner att jag inte förmår, även när andra tror och tycker att jag är redo.
Jag har gett mig själv tid att mogna. Tid att bottna i mig själv. Tid att bli trygg med vad jag kan och vad jag inte kan, när jag kan och när jag inte kan. Jag vågar idag att säga både nej och ja. Jag vågar tro på att jag ges en andra chans. Jag vågar tro på att mitt arbete för Gud är tidlöst och därför behöver jag inte hasta fram något innan tiden eller jag är mogen.
Jag avslutar med orden jag skrev i mitt block denna morgon.
I en värld av föränderlighet
behövs kontinuitet,
en rytm som håller allt samman.
I en värld av ytlighet
behövs djup,
ett ankare som bottnar oss.
I en värld av konsumtion
behövs förvaltarskap,
en kärlek som vägleder oss.
Allt människan behöver göra är
att söka den rytmen,
finna det ankaret
och ledas av den kärleken.
Var rädd om dig!
Comments