Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken.
(Uppenbarelseboken 22:2 )
Hej min vän!
Få ord i Bibeln betyder så mycket för mig som de ovan. Orden väntar den läsare som väljer att vandra hela vägen fram till sista sidans sista stycke i boken som egentligen är ett helt bibliotek. Vet du att på Bibelns hyllor står det 39 böcker under Gamla testamentet, 27 böcker under Nya testamentet och jag har dessutom i min Bibel 2000 elva böcker placerade mellan GT och NT som kallas för Apokryferna. Bibeln är ett bibliotek, inte en bok.
Jag hittar en siffra som säger att det är mer än 35 författare som under olika tidsperioder och på olika platser arbetat med att skriva alla dessa böcker. De äldsta delarna är sisådär 3000 år gamla men de berättar historier som är ännu äldre. Det är alltså ett gediget träd som reser sig ur den där boken som sägs vara den mest lästa i hela världen. Bibeln. Berättelsen om Guds kärlek för människan.
Om du hugger ner kärlekens träd i ditt hjärta, har du ingen glädje mer. Glädjen, den sanna glädjen, växer endast på kärlekens träd.
Det stora misstag som vi nog alla gör oss skyldiga till, är att vi söker efter glädjen för dess egen skull. Men om du griper efter glädjen kommer du aldrig att få behålla den. Glädjen får du gratis, som en gåva, när du älskar.
Det är i boken av Wilfrid Stinissen som jag denna morgon läser orden om Kärlekens träd. De gör att jag får syn på något avgörande. Jag vandrar inte längre på Kärlekens väg, jag är framme vid Kärlekens träd. Jag är en del av det. Jag har blivit kvar i Jesus och Jesus har blivit kvar i mig. Det finns inget mer att beskära, Ordet har ansat mig under alla dessa år.
Det är så lätt, åtminstone för mig, att tro att jag måste fila bort lite till av mina vassa kanter och ännu lite mer av min egoism för att hela jag ska få plats i Gud. Att jag behöver tvätta rent ännu ett av alla mina sår. Plåstra om ännu ett smärtsamt minne. Klä av mig ytterligare en lögn. Vakna upp till en ännu djupare sanning om Gud, livet och mig själv. Resa mig ur ännu ett trauma eller ett misslyckande. Överlåta till Gud ytterligare en av alla mina synder eller någon av alla de gåvor jag fått av honom. För att slutligen kunna komma ut med sanningen om vem Jesus är för mig och berätta vad han har gjort för mig, till ännu en människa som liksom jag behöver honom som en förtrogen vän och hela släktens frälsare.
Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er.
Jag tar Jesu ord på största allvar. Sedan han klev in i mitt liv har jag burit en längtan om att vara honom trogen. Men sedan barnsben har jag varit ensam i min familj om att söka den villkorslösa kärleken som helar och försonar, som upprättar och befriar, som kommer med en ny start. Den har tyngt mina axlar, fädernas synd.
Även om det gör ont att läsa orden nedan ur 2 Mosebok så ser jag kärleken i dem. Och de berättar också sanningen om vad jag har slagits emot i hela mitt liv. Mina förfäders bortvändhet från Gud. Mina förfäderns avsaknad av Guds kärlek. Mina förfäders val av livsstil som vi i efterkommande har fått hantera och lida för.
Detta är vad Gud sade: Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud.
Idag kallar vi det för ärvda trauman. Det är inte Gud som straffar, det är synden i sig själv som får så väldigt svåra konsekvenser i så många släktled. Den förökar sig om ingen gör något åt den. Den leder varje generation allt längre bort från Gud och såren blir djupare. Trauma läggs på trauma tills det friska nästan kvävs till döds.
Jag har haft en lång väg att vandra. Mina förfäder söp upp familjens pengar. De höll på med spel och de ljög. De var otrogna sina fruar. De skadade både kvinnor och barn med sitt sätt att leva. De levde jävel, som man brukar säga. Kvinnorna i min släkt blev hårda och lärde sig överleva. Många av männen blev sjuka och försvagade på olika sätt. Än idag bär vi kvinnor bördan som en dysfuntionell släkt innebär. Än idag måste vi fylla upp tomrummet de lämnat och kompensera för männens frånvaro av kärlek.
Min längtan har sedan den unga tonåren varit att inte bara bryta upp från allt det sjuka utan också bana en ny väg, åtminstone för mina egna barn och efterkommande. Det har alltså tagit över 40 år att göra den övergången från släktträdet till Kärlekens träd.
Magsmärtan jag burit i över en vecka börjar ge vika. Den är lika gammal som fädernas synd. Den är deras skämda frukt i min älskade kropp. Resterna av deras kärlekslösa liv och leverne. Egoism som blommade ut och bar skämd frukt som vi barn och kvinnor tvingades äta för det var den enda "livsfrukt" de gav oss.
Priset som förfäderna inte ville betala, tiden de inte ville lägga och uppoffringarna de var ovilliga att göra för att bryta släktens destruktiva vanor, mönster och beteenden, allt det förfärliga överlät de på mig redan vid min födsel. Det är synden som växer när generation efter generation i släktträdet vägrar ta sitt vuxna ansvar för barnen och de nästkommande.
Jag hade inte kunnat göra denna vandring på kärlekens väg och nå fram till Kärlekens träd om inte Gud hade tagit mig i sina armar när jag var nyfödd och uttalat "Hon är min dotter, min utvalda!" Jag är utvald att i min släkt bryta nu mark och bana väg för Herren. Att sätta kärleken främst och peka på vem givaren av den kärleken är.
Mina barn behöver inte längre äta frukt från släktens träd. Jag dukar fram de frukter som jag idag bär på min gren i Livets träd. Frid. Kärlek. Tålamod. Trofasthet. Vänlighet. Och det är Andens förtjänst, inte min. Men jag har låtit det ske och varit hängiven min frälsning, därför klappar jag mig själv på axeln nu när jag inte längre bär på förfädernas synd.
Var rädd om dig du med och ge Gud en chans att älska dig hem till Kärlekens träd.
Kram,
Ps!
Det är en ny månad. Vi har klivit in i augusti. Det betyder att Sötnosen bjuder på en ny härlig bakgrundsbild till din mobil. Gå till hennes hemsida www.sotnosen.se för att ladda ner den. Hon har blivit en människofiskare, den lilla sötisen.
Comments