Alldeles nyss fyllde jag på fåglarnas lilla hus med fröer. Huset hänger över den lilla platsen där jag planterar. Nedanför har de fröer som fallit till marken bildat en plätt av späda gröna strån. Jag tror att här finns något att förstå. Det känns som en liknelse Jesus skulle ha kunnat komma på. Kanske något i stil med denna:
Den som ger mat åt Guds skapelser under bistra tider, får själv skörda något av Guds överflöd.
När jag hör kyrkklockorna som kallar till högmässa känner jag klumpen i magen och sorgen i bröstet. I mer än tio års tid har jag sällan missat en söndagsgudstjänst. Ensamheten väller över mig och tårarna samlar sig i ögonens strandkant. Det är som att plötsligt sitta alldeles själv på en läktare som brukar vara fylld till bredden med åskådare. Matchen pågår fortfarande. Där nere på Arena Jorden utkämpas den. Men det fungerar inte för mig att delta vid de stora ligamatcherna. Jag orkar inte med ljudnivån från alla människor. Jag har svårt att hantera vad denna match lockar fram hos en del av alla supportrar. Jag vill inte dras med. Det är nämligen inte människor vi spelar mot.
Någon tänker på mig, nu när klockan slagit tio och den första psalmen sjungs i kyrkan. Jag känner det. Det är lika märkligt nu som första gången jag upplevde det. I åratal har det pågått. Bönen som bes över mig och jag vet vem som ber.
Det är som att bli sökt. Någon "kräver" min uppmärksamhet. Jag stannar upp. Mitt i skrivandet eller diskandet eller vad jag nu gör precis i den stunden. Blir närvarande med närvaron som fyller mig. Ibland med en känsla av honung eller varm mjölk som rinner ner i min kropp. Ibland med en känsla av tyngd som saktar ner mig, som nu. Likt ett ankare som sänks ned så att arken tappar fart och blir stilla, guppande ute på ett öppet hav. Det är svårt att påstå att bön är verkningslöst när man så tydligt kan känna en människas bön för en. Så jag ber.
Herre, lyssna till min bön, hör mig när jag ber. I nödens stund ropar jag till dig, och du svarar mig. (Psaltaren 86:6-7)
Jag ber för hela vår Skapelse och allt liv som du Gud, fyllt den med. Hjälp oss att vårda henne som en älskad mamma som tjänat alla sina barn sedan tidernas begynnelse. Hjälp oss att se till hennes behov och inte våra egna. Hjälp oss att skänka henne vila och en möjlighet att återhämta sig så att hon kan vara allas mor så länge hon lever.
Jag ber för alla människor, varenda en av Guds älskade barn, de allra vänligaste och de allra otrevligaste. Hjälp oss Gud att älska såsom du älskar var och en av oss.
Jag ber om fred i varje människa så att vi kan få fred på vår jord.
Jag ber om Guds frid över hela Skapelsen.
Jag ber om kärlek till alla som upplever sig oälskade.
Jag ber om gott sällskap åt alla som är ensamma.
Jag ber om mat till alla som går hungriga.
Jag ber om rent vatten till alla som är törstiga.
Jag ber om frihet för alla som är fångna.
Jag ber om glädje för alla som deprimerade.
Jag ber om trygghet för alla som är oroliga.
Jag ber om ljus för alla som är i mörker.
Jag ber om kraft för alla som är orkeslösa.
Jag ber om hälsa för alla som är sjuka.
Jag ber om vila för alla som är döende.
Jag ber om hem åt alla hemlösa.
Jag ber om arbete för alla arbetslösa.
Jag ber om mål och mening för alla som är vilse.
Jag ber om barn för de som är ofrivilligt barnlösa.
Jag ber om en partner för alla som är ofrivilligt singel.
Jag ber om vänner åt alla som saknar en vän.
Jag ber om att alla barn ska känna sig sedda, älskade och trygga.
Jag ber om att alla föräldrar ska se, älska och finnas till för sina barn.
Jag ber om att Kärlekens väg ska uppenbaras för varje människa och att alla ska välja att vandra den.
Det ber jag om i Jesu Kristi namn.
Amen.
Jesus sade «Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.« (Johannesevangeliet 12:27-28)
Tack Jesus för att du inte lät din oro leda dig bort från Guds kärlek för oss människor och sin Skapelse. Tack för det offer du gjorde och fortsätter att göra, när du gav och fortsätter att ge ditt liv för vår skull. Tack för att du låter oss vinna matchen som pågår inom oss och i vår värld. Den vi hade förlorat om du inte fanns.
«Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.« (Johannesevangeliet 12:31-32)
Tack Jesus, för att du är den du är! Vår vän. Vår frälsare. Kärleken.
Kanske är det så att församlingen just nu sitter där i fågelhuset och äter av fröerna som någon lagt ut. Och kanske är jag jorden därunder som tar emot allt det som faller av från fåglarnas matbord och ser till att inget av Guds överflöd går till spillo. Jorden med spirande gröna strån som en dag kanske kan ge nya fröer att mata fler hungriga fåglar med. Jag tror att det är så. Att fågelhuset på uteplatsen är en metafor för församlingen jag besökt i över ett årtionde. Men att jag är mer som en jord för Gud än som en hungrig fågel. Och det går att picka i sig fröna också på marken, de fröer som aldrig grodde. En del fåglar är så vingklippta att de inte längre kan flyga, också de behöver mat att äta.
Kram,
Comments