Jag sitter här och ler för mig själv framför datorn. Jag känner mig lite wild and crazy och det är en känsla jag välkomnar. Det finns en propp i min kropp någonstans mellan buk och solar plexus. Jag har en önskan om att den ska lösa upp eftersom det orsakar obehag och ett mått av smärta. Men det kommer sig inte av att jag bär på något som det är tid att släppa taget om. Det är något inom mig som behöver lösas upp så att livet kan strömma fritt. Det är som om det finns en oförlöst kraft inom mig. En tillbakahållen. En som vill resa sig inom mig och ta plats. Just därför kanske wild and crazy kan vara rätt medicin.
Hela min vänstra sida av kroppen är missnöjd. Ledvärk i knät. Värk i överarmen. Ont i nacken. I den holistiska synen på kroppen talar man om den vänstra sidan som den feminina. Kanske har Louise L Hay rätt om att mitt knä försöker säga något om mitt ego och min kvinnliga stolthet. Kanske berättar armen något om hur jag som kvinna bär själva livet och att jag försöker gripa efter något istället för att ta emot det med en öppen hand. Kanske berättar nacken att jag blivit mindre flexibel i min kvinnlighet. Och är det så att magen berättar att jag har svårt att smälta mina idéer och införliva de nya tankar och insikter som min kristna tro kommit med i de kvinnosammanhang där jag rör mig? Proppen i solar plexus, är det så att den talar om för mig att jag varit ovarsam med min inuition och inte lyssnat till den och ärat den?
Ja, det är nog så, att det varit väldigt svårt för både min kropp, själ och hjärta att förena djupet av min kristna tro med djupet av min kvinnliga intuitiva andlighet. Jag behöver nog vara lite wild och crazy för att de helt ska smälta samman och bli ett. Kristus i kvinnan. Kvinnan i Kristus.
Det skulle vara skönt att bli fri alla spänningar, värken och proppen så att livet kunde flöda obehindrat inom mig igen.
Jag vet att det är min relation till Jesus som är medicinen jag behöver. Hans djupa varma befriande kärlek för mig och min djupa trofasta kärlek för honom. När jag tänker på Jesus känner jag glöden i mitt inre. Kärleken från honom är gnistan som tänder min inre eld. Kärleken till honom håller den glöden vid liv.
Jag har haft svårt att smälta den kärleken. Min längtan efter att visa Jesus min kärlek har på något sätt kommit att bli på bekostnad av min kvinnlighet. Min iver att vittna om Jesus. Min längtan efter att göra Guds vilja. Min önskan om att "göra rätt" eller "göra på rätt sätt som kristen" har både kallat fram nya sidor av mig men också tryckt undan sidor som är genuint jag. Det tar har tagit tid att hitta rätt. Att helt förena det djupt genuina maskulina som jag funnit i Jesus och det djupt genuina feminina som alltid legat fördolt i min kropp.
Det har varit en lång process. Synlig för mig själv först när jag började teckna för Gud och med Andens hjälp i slutet av 2016. Jag tecknade då med samma reservoarpenna som jag skrev med. En penna jag fick av min själasyster Lisbeth. Det var som en andlig dagbok jag nedtecknade, i dubbel bemärkelse. En själens dagbok. Och jag tog stöd mot Jesus. Mot hans ord. Han som är Ordet som ger mig liv.
Återupprättelsen heter den opublicerade boken som bilden ovan är tagen ur.
Det är nog lite wild and crazy att nyttja Jesus på det sätt jag gjort. Så bokstavligen och samtidigt så kroppsligen. Men just det är jag. Jag i och med honom, där han är allt i och för mig. Jesus gör mig wild and crazy. Frimodig. Djärv. Banbrytande. Det kan inte vara annorlunda, vi är sådana inför och med varandra. Vare sig vi är lättklädda, nakna eller påklädda förblir vi varandra trogna.
Jesus och jag anno 2016, 2019 och 2024. Lite wild and crazy är vi båda. Det är kanske därför vi passar så bra ihop.
Jesus är allt för mig. Ordet som ger mig liv. Kärleken som återupprättar mig. Han skyler inte sin nakenhet och skyggar inte inför min. Han är min älskare och jag hans älskarinna. Han är vägen jag vandrar, min trofaste vän och storebrorsa. Han är den gode chefen och arbetskamraten som knotar varje dag vid min sida. Det finns inget jag utan Jesus. Mitt jag är Jesus och jag.
Var rädd om dig!
Comentarios