Orden flödar inte fram just nu, de är mer som den tidiga morgonens dagg i gräset. Men jag har suttit en sådan morgon och förundrats över att en liten vattendroppe kan spegla en bit av himmelen. Livets vatten kommer i många former.
Eken utanför mitt fönster klär verkligen i sina höstgarderob. Hon bjuder på en sista färgexplosion innan hon släpper allt det gamla och helt drar sig inåt i sig själv. Lite så känner jag mig. Jag kryper in i mig själv. Sveper in mig i den gosiga varma mantel som Jesu kärlek och omsorg om mig är och lyssnar efter den sprakande eld som är Anden. Det är inte tid att söka Gud i ljuset och vinden, utan i vilan och värmen.
Just nu lever jag trons vardag, långt ifrån alla spektakulära andliga upplevelser. Här är de dagliga gärningarna Guds väg för mig. Jag finns där för andra människor och ger vidare det jag själv har fått ta emot. Skapelsens stora förråd omvandlar jag till mat. Kärlek och omsorg om den lilla människan ger jag när jag förmår. Och den frid jag fått i gåva delar jag ut.
Jag står inför en förflyttning, men vet ännu inte varthän jag ska. Det är ett uppbrott, en förändring som blir märkbar i min vardag. Som min fina dotter uttryckte det, "det är en större förlust än det är en vinst". Så känner vi båda, ändå närmar sig den tiden. Livet måste få ha sin gång, att hänga sig kvar är att ställa sig i vägen för själva livet. Gud väntar på att få duka fram något annat till både henne och mig.
I mer än två år har jag bott hos henne och vi har fått komma varandra nära, lära känna varandra på ett sätt vi nog aldrig trodde att vi skulle göra. Och vad vi mött i varandra har för det mesta varit något vi tyckt mycket om. Vi har kommit att inse att vi trivs i varandras sällskap. Det är en fantastisk gåva. Vad vår omgivning såg som något problematiskt och ovälkommet, har både min dotter och jag tagit emot med tacksamhet och glädje.
Ibland är det så i relationer, att en separation från varandra är en större förlust än det är en vinst, men ändå behöver det ske. Det är aldrig enkelt att släppa taget. Inte ens när det dåliga överväger i en relation, och därför är det än svårare när det goda är mer framträdande.
Konsten är att släppa varandra fria medan det goda ännu överväger, att se på livets lilla puff i ändan som en vänlig gest. Hon vill kanske säga till oss att inte suga ut de sista goda dropparna, utan låta dem vara kvar så att eftersmaken förblir sådan att vi kan njuta länge av den tid vi fick ihop.
Vi vill så gärna att det vi tycker om och uppskattar ska pågå i oändlighet, men livet som människa är ett liv i förgänglighet. Ständigt måste vi släppa taget om de människor vi fått lov att ha till låns. Föräldrar måste släppa iväg sina barn. Syskon måste få gå skilda vägar. Lärare ta avsked av sina elever. Arbetskamrater, klasskamrater, grannar, de vi möter när vi tränar eller går i kyrkan, någon vi håller kär, ingen får vi behålla för evigt. Ständigt börjar livet om på en annan plats och med nya människor. Ingen har sagt att det är enkelt. Men om vi inte kan släppa taget om andra, hur ska vi en dag släppa taget om oss själva när detta liv är till ända?
När vi hänger oss kvar för att vi tänker att andra kräver det av oss, att samhället eller religionen har de förväntningarna på oss, eller för att vi är rädda för att bli ensamma, då finns risken att vi blir bittra i slutänden. Och den människa vi en gång älskade kanske vi enbart kan känna förakt för.
Att bryta upp är inte något de flesta människor gör lättvindigt. Ofta är det en lång process som pågått under många år. Ändå kan det vara så svårt när det väl är tid, trots att vi många gånger vet i förväg att den dagen kommer.
Jag tyckte det var hemskt att sluta nian för jag älskade min klass. När jag lämnade mitt äktenskap efter sjutton år var det efter många års vånda och övervägande. Jag har tyckt det har varit svårt när barnen lämnat hemmet. Med blandad sorg och glädje har jag tagit avsked av klienter jag följt under en lång tid. Att flytta har ibland känts vemodigt, liksom att lämna en arbetsplats. Tanken på att en dag mista min mamma eller någon annan jag älskar är grotesk. Men eftersom jag varit villig att bryta upp har jag levt flera olika sorters liv i mitt liv.
Kram,
Comments