Bortom alla tomma ord och löften
Finns Du
Med Din kärlek
Trofast intill döden
Därför förblir jag i Dig
I Dig har jag funnit min källa
Djupa rofyllda andetag
Olja för min leder
En måltid som mättar
Hedersgäst vid bordet Du dukat
Är jag
Full av min längtan
En aldrig sinande
Därför förblir Du i mig
I mig har Du funnit en tomhet
En ande som ropar
En kropp som ömmar
En hungrande själ
Kom, kallar Du
Kom, svarar jag
©Marie Ek Lipanovska 13 augusti 2024
Mycket mamma, mycket mormor, mycket dotter. Ofta blir jag så väldigt trött av mina yttre roller. I dem finns inte vilan för mig. Inte rummet för den jag djupast sätt är, kvinna.
Hos Jesus har jag funnit den platsen. Där kan jag slappna av. Älskas. Lyssna till hans tröstande ord. Bli buren. Fyllas upp. Återhämta mig. Det är av hans kärlek jag delar med mig till barnen, barnbarnen, mamma och till dig som kommer in här.
Jag är så mycket kvinna. I en värld som ropar efter mödrar. Full av sårade, sargade, nödställda, fattiga, hungrande, lidande, vilsna barn till Gud.
Se mig, säger deras förtvivlade ögon. Hjälp mig, vädjar deras törstande själar. Älska mig, ropar deras hungrande kroppar. Jag ser och jag hör och jag igenkänner ångesten.
Jag förmår inte se alla de osedda, inte lyssna till alla de tystade, inte krama om alla de övergivna. Mina krafter räcker inte till. Mitt hjärta är otillräckligt. Jag blir så väldigt trött.
Jag är så mycket kvinna. I en värld som ropar efter mödrar.
Jag är inte ett moderträd. Jag är kvinna.
Frukten av kärlek, frid och omsorg jag skär upp och portionerar ut till nära och kära kommer från ett annat träd, Livets träd. Om jag håller mig nära det, varje dag, en längre stund, då blir jag som en inympad gren på det trädet och kan bära den frukt jag delar ut. Av mig själv kan jag det inte. Detta vet jag, men jag är inte lika säker på att alla andra förstår varifrån min värme och ömhet kommer. Vems liv det är jag delar med mig av.
Vem är hon, frågar jag mig ofta, kvinnan i mig som måste kämpa så hårt för att inte drunkna under livets omständigheter och alla åtaganden i relationer. Vem är hon, kvinnan jag djupast sätt är?
Främst är jag människa med alla de grundläggande behov en människa har av sömn, mat, vatten, frisk luft, natur, beröring, gemenskap och trygghet. Under den ytan är jag kvinna. Öppen, mottaglig, längtande, sårbar, ömsint, skör, skir, närvarande, naken och värnlös. Därför kan jag endast vara kvinna i relation till Jesus. Alla mänskliga relationer vill ha något av mig, men kvinnan har inget att ge, hon är mottagaren inte utgivaren. Av mig själv är jag ingenting. Jag föddes naken och jag dör naken. Inte ens livet äger jag. Allt jag har att dela med mig av är sådant jag fått i gåva, sådant jag tagit emot från Jesus.
Ju mer jag bejakar kvinnan, desto mer har jag sedan att dela med mig av till de som behöver de kärleksfrukter Jesus odlar på min gren. Det är den ekvationen jag vill kommunicera både till mig själv och till andra människor. Mina krafter sinar fort om jag inte håller mig nära Jesus.
Mina ord är inte ämnade för de som redan har allt de behöver. Jag skriver för er som är i nöd. Andlig nöd. Själslig nöd. Kroppslig nöd. Ni osedda. Ni tystade. Ni förringade. Ni sårade. Ni övergivna. Ni som kämpar för att överleva. Jag är en av er.
Jag skriver om Jesus och pekar på livets träd, för det är i den riktningen jag vill att ni går. Där finns den person och allt det ni djupast sätt behöver. Det som ingen människa i längden kan erbjuda er.
Jag skriver i hopp om ni ska finna lite tröst eller en gnutta hopp i mina ord, så att ni orkar igenom den kommande timmen eller just denna dag. För när livet är svårt orkar ingen människa ha ett längre perspektiv än så. Allt jag vill är att ni är rädda om er själva. Den närmsta timmen, eller om ni kan, hela denna dag.
"Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er", säger Jesus. Bli kvar hos oss, om ni tvivlar på att Jesus ser och hör er, eller om ni inte vet var ni ska söka Jesus. Bli kvar hos oss, för jag vet att han är här och att han älskar er såsom ingen annan kan.
Så säger Herren:
Hennes barn skall bli burna i famnen
och bli gungade på knäet.
Som en mor tröstar sitt barn,
så skall jag trösta er.
(Jesaja 66:12-13)
Var rädd om dig!
Kommentarer