Han talar inte om rikedomar och makt. Han kommer inte för att ge oss välgång och lycka. Han botar de sjuka. Han står upp för de föraktade. Han välsignar barnen. Han umgås med de utfrusna. Jesus, min Jesus, när jag fäster min blick på dig tänds ett hopp i mitt hjärta.
Jag lämnade en gång allt det välkända för att följa honom. Jag sålde mina egendomar för att bekosta denna nya okända väg. Mitt hjärta satte han i brand. Min längtan fångade han in. Han var fängslande. Omöjlig att motstå. Jesus, min Jesus.
Jag har ett enda liv. Det finns något vilt över det. Något som vägrar att låta sig tämjas av människohänder. Något som emellanåt sparkar bakut. Något som vägrar gå framåt av hälar som sparkar och en piskas vinande slag. Något som skakar vildsint på huvudet om någon försöker stoppa ett betsel i min mun eller sätta skygglappar för mina ögon.
Om det enda livet vore ett djur skulle det vara ett sto, en mustang, definitivt inte den vildåsna andra ser henne som. En mustang är en tamhäst som har förvildats. Sådan är jag. En gång var jag samhällets egendom. Slav under de tankar som råder. En kvinna av min tid. Skräddarsydd för att passa in utan att stå ut alltför mycket.
Jag lämnade det båset, trots att det var vackert inrett, bekvämt och höll hög standard. Sadeln och packväskorna skavde på min rygg. Jag ogillade de som höll i tömmarna. Fodret jag fick var inte mättande. Friheten var begränsad och villkorad. Jag fick bara springa lös inom vissa gränser och jag fick endast hjälp om jag tänkte och agerade som alla andra. Om jag vägrade anpassa mig för att passa in, straffades jag och uteslöts. Jag fick helt enkelt klara mig själv om jag inte kunde vara som alla andra.
Jag har bara ett enda liv, så då gick jag för att utforska vad det kan vara, trots att jag inte längre hade rätt att be om hjälp om jag så behövde.
I hans varma blick såg jag ett sto, ett liv som sökte frihet och vida vidder. Inte alls den bångstyriga och envisa åsna som alltid skulle ha sin egen vilja igenom, som inte bara kunde göra som alla andra, som var tvungen att gå sina egna vägar, den andra ofta sade att jag var.
I hans ögon såg jag ett liv som ville färdas med högburet huvud och stolta steg, inte kuvad och krokryggig av laster som inte ens var mina egna.
I mötet med honom sökte jag inte den frihet som innebär obundenhet, inte den frihet som agerar som ett vilt djur på ren instinkt, som vill vara högst upp i näringskedjan och ser andra som byten att fälla för sin egen överlevnad. Jag såg ett sto som inte behöver ägas av sin egen vildsinta natur eller av andras. Ett liv som finner friheten i att få göra sin egen vilja, som är att få tillhöra honom. Inte ägas. Inte tämjas. Inte styras. Utan tillhöra.
Vi har vandrat över de vida vidderna sida vid sida. Han har lett mig till vatten när jag varit törstig och låtit mig vila när jag har behövt. Vi har tagit oss igenom en öken där han fick urskilja vad som var hallucinationer och vad som väntade oss framme vid horisonten.
Till ett stall förde han mig, inte för att binda mig utan för att berätta om sin egen födelse och ett liv långt ifrån all sus och dus, all lyx och flärd. Ett liv som ibland saknade alla former av bekvämlighet. Men ett liv full av kärlek, tro och hopp. Ett liv i gemenskap med andra som också vägrar att vara slav under de tankar som makt och ordning sår i oss. Ett liv som upphöjer människan utan att göra henne till en härskare och tyrann. Ett liv där oxen får vara oxe, åsnan en åsna och mustangen en mustang.
Det är inte bara jag som tillhör honom, han tillhör också mig, vi tillhör varandra. Han vill att jag ska vara den jag är och jag vill att han är sig själv. Det är en god grogrund för kärleken. Det är en bra utgångspunkt för den som vill växa och göra det i relation till den andre och inte i sin ensamhet.
Jag behöver aldrig slita mig loss ur hans grepp för han håller mig aldrig bunden. Jag behöver aldrig springa iväg för han försöker aldrig hålla mig tillbaka. Jag behöver aldrig hävda min egen vilja och väg för han vill inte påtvinga mig sin vilja och väg. Jag får gnägga högt om jag har lust till det. Jag får galoppera när jag har eld i baken. Han hänger gärna med på en sådan ritt som inte måste ha ett speciellt mål och en djupare mening, mer än att det är kul ibland att släppa fri alla sina hästkrafter.
Några smycken hänger han inte på mig. Han vet att min skönhet framträder när han kammar min toviga man och ryktar mig. Hans omsorg gör mig vacker.
Min styrka får jag inte av att stå stilla och beta, utan när jag är i rörelse och är fri att utforska de okända platser han och jag ännu inte besökt.
Fri känner jag mig när vi färdas utan någon packning, när vi tillvaratar vad dagen dukar fram åt oss och låter fantasin få lov att omvandla det till något som mättar vår hunger och stillar vår törst. Så blir livet en gåva och ett äventyr allt medan tilliten till vår Fader fördjupas.
Ett stall bör inte vara annat än den plats där stoet tillbringar natten. Ett bås har inte utrymme för ett sto som travar och galopperar. En grimma hör inte hemma på en mustang, för Jesus styr inte med remmar. Några sporrar av metall behövs inte, för kärleken i sig själv sporrar mig. Allt som människan tillverkat handlar om att få hästen att följa ryttarens kommando och vilja. Sådan är inte Jesus. Han sitter inte upp på min rygg och för mig dit jag inte vill med slag och sparkar. Han går vid min sida och lyfter upp mig på sina axlar när det behövs. Att jag är stor och tung är inget hinder för honom. Jag föddes inte för att tjäna honom, utan andra människor som behöver min hjälp. Han föddes för att tjäna mig och ge mig den hjälp jag behöver. Jesus, min Jesus.
God fortsättning på julen,
Comentarios