Att vara nära mig själv ihop med en annan människa är min djupaste längtan. Där finner jag sinnesro. Där finner jag kärlekens källa. Jag är ständigt på väg dit och livet tycks ofta dra mig i motsatt riktning. Jag fann denna närhet i den djupa vänskapen. Jag fann den när jag delade mässan och Jesus med en syster i tro. Den fanns också i intimiteten med mannen, när vi båda kände kärlek och åtrå för varandra. Jag minns den också från graviditeten när jag bar liv inom mig och den första förunderliga tiden med spädbarnet.​

Jag finner något liknande i närheten till naturen, när jag vandrar i vackra omgivningar eller har fingrarna djupt nere i jorden. Och jag finner denna närhet i bönen och meditationen, i skrivandet och skapandet. Men allra starkast är den ändå när ansikte möter ansikte eller kropp vilar mot kropp.

​

Allt jag gör springer ur denna längtan efter närhet till mig själv och till andra. Jag vet idag att avstånd drar mig bort från denna källa av kärlek och sinnesro. Bort från mig själv och andra. Avstånd leder till djupa känslor av ensamhet, av sorg och av livsleda. Därför fortsätter jag att längta och hoppas ständigt på de möten där vi båda vill vara nära, för vi båda har vunnit att friden och kärleken finns där. Jag vet att de kan uppstår mellan förälder och barn, som vänner, som syskon eller i mötet med en livskamrat. 

Min längtan uttrycker sig härinne i ord, illustrationer och tavlor. Jag tycker om att samarbeta med andra människor. Välkommen att höra av dig om du vill anlita mig som skribent, krönikör eller illustratör, om du är intresserad av en tavla eller en konstutställning i din församling eller ditt företag.

​

​​​Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.

Johannesevangeliet 13:34-35